tantanneli

I mitt jobb inträffar möten hela tiden, mellan barn mellan barn och vuxna osv!

Ibland får man bara gåshud!!!

 

Ett sådant tillfälle  hände alldelles nyligen!

 

Satt och pratade med en pojke från pakistan som kom hit till Sverige för 3år sedan, jag frågade om hur det var där när han åkte därifrån, han svarade och berättade om bomb explosioner, synen av döda människor mm.

Vi pratar på en svensk liten flicka på 11 år kommer och sätter sig hos oss hon lyssnar.

Jag har min magkänsla (som jag är glad att jag har :D) efter en stund säger jag: Ja det finns barn i sverige som inte har det så bra heller, inga bomber och så men man kan må dåligt av andra saker .

Då tittar hon på mig och på pojken och så säger hon: Jag träffa min pappa i fredags för första gängen på länge!

Jag säger: Har han varit borta länge?

Hon svarar: Ja han har hållt på med droger, alkohol och så och då var han inte snäll mot oss!

Pojken tittar på henne och säger: Vaaaaa!

 

Helt plötsigt har två barn lika gamla från två olika uppväxter börjat prata om vad de har varit med om i livet och hur olika det kan va!

 

Pojken från pakistan blev helt utom sig när han hörde hennes berättelse och hon av hans.

 

Det är då vid sådana tillfällen jag tackar för att jag jobbar med det jag gör och för vara med och skapa sådana möten.

 

Vi kan bara växa genom att lära av varandra, ta chansen som barnen gör, var nyfiken, ta kontakt:

 

Fortsätt vara som ett barn, utan fördomar, nyfiket frågande osv

 

Kramisar