tantanneli

Att vara människa är en ganska kompliserad företelese!
Vi vill känna oss sedda, behövda, älskade, betrodda, kunniga mm mm mm.
Vi pendlar mellan att känna oss bra och mindre bra, mycket beroende på vad andra säger och tycker om oss.

Är inte det ganska märkligt?

Att andra ska styra över hur vi mår, är inte det ganska knäppt?
Om någon eller några hela tiden belyser dina fel och aldrig talar om för dig hur bra du är på andra saker, hur mår du då?
Antagligen glömmer du hur bra du är på dessa saker och tänker endast på de saker du är mindre bra på.
Eller är det så att du är bra på de sakerna de "andra" säger att du är dålig på ?

Vem avgör vem som är bra eller dålig på något?

Jag tror att alla och då menar jag alla gör så "gött en kan"!

Att andra medmänniskor trycker ner andra är helt oacceptabelt!!!

Varför gör man så?
Är det för att "stå i bättre dager" själv?
Är det för att man har jäkligt taskig KASAM (Känsla av sammanhang)? Om jag gör så här så blir det så här och då måste jag göra så här osv.

Kanske detta inlägg låter flummigt, men jag är i klarspråk så trött på människor som tror sig
vara bättre än andra och har i och med det rätten att sätta sig på andra!

Jag tror jag har citerat Jonas Gardell förut och nu gör jag det igen:

"låt gärna människor sätta på dig men låt dem aldrig sätta sig på dig! "

Ta hand om varandra där ute!!!!

Kramisar